Det har länge varit möjligt att spara hållbart genom fonder. Eftersom fonder investerar i olika bolag innebär det att de har möjlighet att finansiera verksamheter som exempelvis skapar förnybar energi eller rent vatten, vilket bidrar till ett hållbart samhälle för att motverka klimatförändringar. Men det kanske inte alltid har varit så lätt att veta vilka dessa fonder är och om de verkligen bidrar med gott, eller om de bara titulerar sig som hållbara. Idag är det däremot desto lättare för dig som investerare att veta vilka fonder som är hållbara och vilka som inte är det. Med hjälp av gemensamma riktlinjer och kategoriseringar som SFDR, Taxonomin, Artikel 8 och Artikel 9 kommer du alltså lättare kunna identifiera vilka fonder som är hållbara och vilka som inte är det. Men visst kan det behövas en liten genomgång av alla dessa begrepp och förkortningar.

EU:s Sustainable Finance Action Plan

Europeiska kommissionen tog under 2018 fram en handlingsplan för hållbar finansiering i syfte att konkretisera och bygga vidare på målsättningar i Parisavtalet. Handlingsplanen föreslår åtgärder för att fastställa hur finanssektorn kan bidra och främja hållbara investeringar, med målsättningen att:

• Omfördela kapitalflöden mot hållbara investeringar för att uppnå hållbar och inkluderande tillväxt.
• Hantera finansiella risker kopplat till klimatförändringar, resursutarmning, miljöförstöring och sociala frågor.
• Främja transparens och långsiktighet i finansiell och ekonomisk verksamhet.

Som en del av handlingsplanen, och i syfte att nå EU:s klimatneutrala mål till 2050, har nya regelverk och direktiv införts, där ibland SFDR och taxonomin.

SFDR

SFDR står för Sustainable Finance Disclosure Regulation och är en av förordningarna som träffar kapitalförvaltare. SFDR:s syfte är att öka transparensen kring hur hållbarhet beaktas inom fondförvaltning, för att underlätta att både offentliga medel och privata tillgångar kan styras mot hållbara investeringar. Det grundläggande syftet med SFDR är att skilja på fonder som tar hänsyn till hållbarhetsfaktorer i investeringar från de fonder som inte gör det. Därför kräver SFDR att alla kapitalförvaltare och fondbolag inom EU redovisar hur hållbara deras produkter är - eller inte är. Detta för att uppmärksamma de bolag som jobbar hållbart, samt öka transparensen och ansvarstagandet bland kapitalförvaltare, och motverka att fonder framställer sig som mer hållbara än de faktiskt är, så kallad greenwashing.

Artikel 8-fond

Artikel 8 är en kategori för hållbara fonder enligt SFDR - dock är det en väldigt bred kategori. Det som identifierar en så kallad ljusgrön fond är att den gynnar miljömässiga och sociala aspekter, det vill säga tar hänsyn till hållbarhetsfrågor i sina investeringsbeslut. Även fonder som exkluderar investeringar som inte går hand i hand med de hållbara målen räknas som ljusgröna fonder. För att en fond ska kallas för ljusgrön måste den även rapportera hur de miljörelaterade eller sociala egenskaperna uppnås. Enligt en kartläggning av Finansinspektionen är runt 75% procent av svenska värdepappers- och specialfonder ljusgröna fonder.

Artikel 9-fond

Klassificeringen Artikel 9 är den högsta hållbarhetskategorin för fonder enligt SFDR. Det vill säga att det är en betydligt smalare kategori än Artikel 8. Artikel 9-fonder, även kallade mörkgröna fonder, måste bidra till ett miljömål eller ett socialt mål, samtidigt som investeringarna inte orsakar betydande skada för någon av de andra målen, samt att de bolag som fonden investerar i följer praxis för god styrning. I dagsläget är det enligt Finansinspektionen endast 12 svenska fonder, vilket motsvarar 1,5 procent, som är en Artikel 9-fond.

Taxonomi

En annan förordning som ingår i EU:s handlingsplan för hållbar finansiering är taxonomin. Det lättaste sättet att förklara taxonomin på är genom att kalla det för ett verktyg. Taxonomin är verktyget, eller klassificeringssystemet, som tagits fram för hållbara investeringar och finansiella produkter. Taxonomin ska med andra ord definiera samt identifiera vilka ekonomiska aktiviteter inom vissa specifika branscher som betraktas som hållbara. Vi ska helt enkelt kunna särskilja och jämföra hållbara investeringar genom ett transparent klassificeringssystem för ekonomiska aktiviteter - taxonomin- och hur de bidrar till de sex utformade miljömålen:

1. Begränsning av klimatförändringar
2. Anpassning till klimatförändringar
3. Hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser
4. Omställning till cirkulär ekonomi
5. Förebyggande och begränsning av miljöföroreningar
6. Skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem

Hänger SFDR och taxonomin ihop?

Så, SFDR är en förordning som ska förenkla att offentliga medel och privata tillgångar kan styras mot mer hållbara investeringar, och även öka transparensen för hållbarhet genom att kräva att såväl kapitalförvaltare som fondbolag redovisar hur hållbara deras produkter är. SFDR fungerar som ett sätt att skilja på de fonder och fondbolag som tar hänsyn till hållbarhet, från de som inte gör det. Samt att Artikel 8-fond och Artikel 9-fond grundar sig i SFDR.

Taxonomin är ett annat verktyg som används för att identifiera och klassificera hållbara investeringar, och hur de bidrar till de de sex uppsatta miljömålen. Taxonomin är helt enkelt kriterier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. Avsikten är att SFDR och Taxonomin tillsammans ska underlätta för både investerare och fondbolag att investera i bolag och verksamheter som bidrar till ett hållbart samhälle. Dessa verktyg väntas med tiden dessutom att bli allt mer tydliga och harmoniserade för att ytterligare underlätta för sparare att bidra till att motverka klimatförändringar.

At last, the end..

Förhoppningsvis har dessa förklaringar gett dig lite mer kött på benen när det kommer till hållbara fonder, eller åtminstone en aningen större förståelse för alla dessa begrepp och förkortningar. Om du är sugen på att investera hållbart, leta då efter Artikel 8- eller Artikel 9-fonder. Dessa klassificeringar finns utmarkerade i Fondo-appen.