Om pengar kan köpa lycka är en ständigt debatterad fråga. Frågor som skapar ett stort intresse är sällan förenade med enkla svar. Vi ska göra ett försök att besvara frågan med hjälp av en legend inom beteendeekonomi, nämligen Daniel Kahneman.
Två olika typer av välbefinnande
I en studie från 2010 presenterar Daniel Kahneman och hans medförfattare Angus Deaton en analys av mer än 450 000 svar från en Gallup-undersökning som genomfördes på amerikanska medborgare under åren 2008 och 2009. Deltagarna i undersökningen fick besvara frågor som handlade om uppskattat (subjektivt) välbefinnande. För att komma närmare ett svar på frågan om pengar kan köpa lycka delade författarna in det uppskattade välbefinnandet i två olika områden:
- känslomässigt välbefinnande
- livsutvärdering (dvs. hur nöjd man är med sitt liv)
Det känslomässiga välbefinnandet (ibland kallat hedoniskt välbefinnande eller upplevd lycka) avsåg den emotionella kvaliteten i en persons vardagliga upplevelser som gjorde livet behagligt eller obehagligt. Detta område mättes i frekvensen och intensiteten av upplevelser som glädje, fascination, ångest, sorg och ilska. Det andra måttet, livsutvärdering, var istället ett mer reflekterande mått och avsåg en persons utvärdering av sitt liv.
"En potentiell förklaring till att mer pengar (över en viss nivå) inte skulle leda till mer känslomässigt välbefinnande är att när inkomsten stiger över ett visst värde balanseras den ökade förmågan att köpa positiva upplevelser med en reducerad förmåga att njuta av små nöjen."
De flesta tidigare undersökningar av subjektivt välbefinnande har främst fokuserat på livsutvärderingen. En vanliga fråga har t.ex. varit frågan om ”Hur nöjd är du med livet som helhet?". I den undersökning som Kahneman och Deaton analyserade hade man istället försökt urskilja och fånga både det känslomässiga välbefinnandet och livsutvärderingen. Det känslomässiga välbefinnandet bedömdes över tid med hjälp av frågor om förekomsten av olika känslor i gårdagens upplevelse (t.ex. njutning, lycka, ilska, sorg, stress, oro) medan livsutvärderingen mättes med en självskattningsskala där 0 var "det värsta möjliga livet" och 10 var "det bästa möjliga livet".
Känslor kommer och går men livsutvärderingen består
När författarna analyserade resultaten upptäckte de att ökningen i det känslomässiga välbefinnandet uteblev efter en viss nivå på inkomst. Detta samband gällde inte vid livsutvärderingen som istället fortsatte öka även efter nivån där det känslomässiga välbefinnandet uteblev. En potentiell förklaring till att mer pengar (över en viss nivå) inte skulle leda till mer känslomässigt välbefinnande är att när inkomsten stiger över ett visst värde balanseras den ökade förmågan att köpa positiva upplevelser med en reducerad förmåga att njuta av små nöjen.
Nästa gång du befinner dig i en diskussion om pengar leder till lycka kan du nu ge ett klassiskt politikersvar på frågan, "det beror på"... Därefter kan du lugnt och tryggt (med referens till Kahneman) förklara att om man med lycka avser rent känslomässigt välbefinnande så är svaret "ja, men endast upp till en viss nivå". Om man med lycka istället avser en mer icke-känslomässig utvärdering av livet så är svaret enbart "ja"!
